Contact us if you would like to receive our quarterly newsletter by e-mail. It helps us to save money on postage.


Swedish L’Abri Newletter, December 2011 (Svensk verison nedan)

The fall and the winter have blown in over the Nordic countries. We have often been amazed by the forces of nature watching the wild waves rolling in to the shore and listened a little worried to the sound of the wind around the house. Will the roof come off? So far there is only one roof tile that has moved a little. Some of our neighbours have been much worse of. In order to fight the cold we have, since a couple months back, a functioning heating system again. It has been a dragged out business for us that now finally found its solution. And the solution was only about a third of the estimated cost and that was a real bonus!

During the fall Stefan has been out speaking in different context. He has worked on translating his lectures from our time in England and written some more or less new material. A subject he has started to read up on is ”Generation Y”, i.e. the generation that has grown up with all the technical advantages and gadgets without any living memory of what life was like before the mobile and the computer. So far mostly economists and sociologists have written on this important topic. There are virtually no Christian responses. The process of writing during the fall has been very interesting but also challenging in order to find a functioning way of communicating in ones mother tough. You would think it would happen naturally for a Swede but the habit of speaking about theology, culture and spirituality has over the course of the past years become more natural in English.

Lois’ back and health is much better after the slipped disc and pregnancy. Even though she has to be careful with how she lifts she is more or less back physically.

The work with Theofilos, the journal Stefan started during our time in England, moves on. The two autumn issues have had L’Abri as a theme. Lectures by Francis Schaeffer, Dick Keyes, and Robb Ludwig have been translated plus some new material about L’Abri. Next year there are two news: Theofilos will have a section of peer reviewed articles and become Internet based with the paper product as an option.
During a week in November we renovated our kitchen together with our father and father in law. The result was very satisfying and we are amazed what a renovation on a shoestring can produce. Besides that everything was painted we put in a new dishwasher and an extra worktop.

Emilia is now 8 months and have started to sleep better at nights, eat solid food and have a wonderful smile. Linnea likes is very much in her kindergarten in Brunnby.

During the late summer and the autumn there has not been so many students in our home but we hope that those who were here during the weekends in October and November were encouraged and challenged where needed. The weekend in December was cancelled. The reason was not a lack of interest but that we are very tired. We have worked for 6 ½ years in L’Abri and considering the changes of the last year we have felt all the more that we approached a limit. When I write these words we have been in Mölle for about a year. We arrived on the eve of St. Lucia (13th December) last year [2010] with an overloaded trailer, a sleeping daughter, pregnant wife and two tired fathers in law to a very cold Mölle. Many times we have wondered what we were doing out here. Once the people started coming we got busy and things started to feel more normal for us. But time has caught up on us. The transition of becoming one more in the family plus the responsibility of the work of L’Abri on a relatively isolated place as Mölle is most of the year is great and it will take time to adjust and find our pace.

We have therefore decided that we will not plan any activities in the house during the spring. It is an institution in L’Abri internationally to have the possibility of a sabbatical term during the seventh year of work, a time to recharge the batteries again. The intensity during term time and the life at L’Abri demands such breaks in order to stay on for long in the work. The collected wisdom and experience in L’Abri internationally has showed that. We need a time when we might really be revived and pray and think about the future. Please be with us in prayer for the future. This means that we will be less visible from February of next year till the end of May. We will return when we know more what the activities look like for the summer and autumn.

2011 has really been a roller coaster with many joys and heavy burdens to carry. We have now and again remembered Elijah when he was chased by Queen Isobel and was close to giving up. Or Jonah who wanted to flee from the task that he was given by God. Other times our thoughts have wandered off to Gideon who had to fight with a severely decimated army in order to demonstrate the glory of the Lord.

The maybe most well known Psalm 23 may be read in a triumphalistic manner: ”The Lord is my shepherd, I shall not want”. Everything seems too sweet and lovely in the introductory pastoral scene that is painted. When one then come to ”wandering in the shadow of death” it is not as if one realizes what that means. Reading on one sees that the person in the psalm may sit at the table and have his cup filled to the brim. But this reading only touches the surface and can really be disturbing to the someone in a hard place who is not at all in a sweet and safe place. If one reads a little deeper one sees that the person in the psalm may rest on green pastures and quench her thirst because of her need of rest and thirst. The psalmist walks in the shadow of death but the Lord leads him on the right paths. Therefore he needs not fear; because the Lord is with him. The table that is prepared and the cup that is flowing over is surely signifying life here and now but also the table that is prepared for the tired pilgrim that at last shall reach his destination. And the pilgrim is not alone in his walk. ”Goodness and mercy shall follow me in all my days.”

Thankfully God’s own word describes life so realistically! Life is not a dance on roses but in the midst of the heavy and difficult there is hope and no person is ultimately alone. With these words we would like to wish you a blessed end of this year and be reminded that our own Lord chose the hardest road that we may know him and, at last, sit at his table in his house!

Warm greetings/ Stefan and Lois Lindholm

-------------------

Kära L’Abrivänner Mölle 19 December 2011

Hösten och vintern har blåst in över Norden. Vi har ofta slagits av naturens krafter när vi
sett på de vilda vågorna som rullat in mot land och lite oroligt lyssnat till vinden som viner
kring knutarna – ska taket lyfta? Så långt är det bara en takpanna som flyttat lite på sig. En del
grannar har haft det betydligt värre. För att råda bukt på kölden har vi sedan ett par månader
ett fungerande värmesystem igen. Det har varit en långdragen historia för oss som nu fått sin
lösning. Och lösningen blev ungefär tre gånger billigare än vad vi hade gissat vilket verkligen
var ett plus!

Under hösten har Stefan varit ute och talat i olika sammanhang. Han har arbetat med
att översätta sina föredrag från tiden i England eller skrivit något mer eller mindre nytt. Ett
ämne som han har börjat sätta sig in i är ”Generation Y”, d.v.s. den generation som vuxit upp
med alla tekniska fördelar och prylar utan något levande minne av hur det var före mobilen
och datorn. Så långt är det mest företagsekonomer och sociologer som adresserat detta viktiga
ämne, det finns inget substanstiellt kristet svar. Höstens skrivande har varit intressant många
gånger men det har också varit utmanande att finna ett fungerande sätt att tala på sitt
modersmål. Man kan tro att det skulle komma naturligt men vanan att tala om teologi, kultur
och andlighet har med åren blivit naturligare på engelska.

Lois rygg och hälsa är mycket bättre efter diskbråck och graviditet. Även om hon
måste vara försiktig med hur hon lyfter är hon fysiskt sett tillbaka.
Arbetet med Theofilos, den tidskrift som Stefan startade under tiden i England
går vidare. Höstens två nummer har haft L’Abri som tema. Föreläsningar av Francis
Schaeffer, Dick Keyes (Boston L’Abri) och Robb Ludwig (Holländska L’Abri) har översatts
samt en del nytt material om L’Abri. Nytt inför nästa år är att Theofilos får en sektion av
vetenskapligt granskade artiklar samt att den blir internetbaserad (med pappersprodukten som
tillval).

Under en vecka i November renoverade vi vårt kök tillsammans med far och
svärfar. Resultatet efter blev mycket tillfredsställande och vi står förvånade inför vad en
budgetrenovering kan åstadkomma. Förutom att allt målades passade vi på att sätta in en
diskmaskin och en extra bänkskiva.

Emilia är nu åtta månader och har börjat sova bättre om nätterna, äter fast föda
och har ett smittande leende. Linnea trivs i förskolan i Brunnby.

Under sensommaren och hösten har det inte varit lika många studenter i
vårt hem men vi hoppas att de som var här under helgen i oktober och november blev
uppmuntrade och utmanade där det behövdes. Helgen i december ställdes in. Anledningen
var inte avsaknad av intresse utan att vi är mycket trötta. Vi har arbetat 6 ½ år inom L’Abri
och med det senaste årets omställningar i ryggen har vi känt allt tydligare att vi har närmat oss
en gräns. Vi har i skrivande stund varit på plats i Mölle ett år och några dagar. Vi anlände på
lucia afton förra året med en överlastad släpvagn, sovande dotter, gravid hustru och två trötta
svärfäder till ett mycket kallt Mölle. Många gånger undrade vi vad vi gjorde här. När folket
sedan började komma och vi fick fullt upp kändes saker och ting mer normalt för oss. Men
det och tiden innan har också tagit ut sin rätt. Omställningen som det inneburit att bli en till i
familjen plus allt det ansvar L’Abriarbete på en relativt isolerad plats som Mölle är stor och
kommer att ta tid. Vi måste hitta ”rätt tempo” för oss i vår situation.

Vi har därför tagit ett beslut att under våren inte ha någon planerad verksamhet i
huset. Det är en institution inom internationella L’Abri att under sitt sjunde år ha möjligheten
att ta ut en s.k. sabbatstermin, en tid då man på olika sätt får ladda batterierna igen.
Intensiteten under terminerna och livet på L’Abri kräver att man får sådana avbrott för att
kunna stanna i arbetet under en längre tid. Det har den samlade visheten och erfarenheten i
internationella L’Abri visat. Vi behöver en tid då vi kan ordentligt få återhämta oss och be
och fundera vidare över framtiden. Var gärna med och be med oss för framtiden.
Detta innebär att vi kommer att bli mindre synliga från och med februari nästa år
till slutet på maj. Vi återkommer när vi vet mer om hur verksamheten ser ut under sommaren
och hösten nästa år.

Vårt 2011 har verkligen varit en berg - o -dalbana med många glädjeämnen
och många tunga bördor. Vi har alltsom oftasst kommit ihåg Elia då han jagades av drottning
Isebel och var nära att helt ge upp. Eller Jona som ville fly från den uppgift han fått av Gud.
Andra gånger har tankarna gått till Gideon som fick strida med en alltmer decimerad armé, för
att Herren skulle visa sin härlighet.

Den kanske mest kända psalmen i Psaltaren, nr 23, kan nästan läsas som om
den vore triumfalistisk. “Herren är min herde, mig skall intet fattas”. Allt verkar så ljuvt och
skönt i den inledande pastorala scen som målas upp. När man sen kommer till “vandrar i
dödsskuggans dal” är det som om man inte ser vad det innebär. Man läser vidare och ser att
personen i psalmen får sitta till bords och får sin bägare överfylld. Men denna läsning är en
ytlig läsning som verkligen kan sticka i ögonen på den som är i trångmål och inte alls befinner
sig på en ljuv och trygg plats. Om man läser lite djupare ser man att personen i psalmen får
vila på gröna ängar och dricka sig otörstig just för att han har behov av vila och är törstig.
Han vandrar i dödsskuggans dal, men Herren leder honom på rätta vägar. Därför behöver han
inte frukta, ty Herren är med. Bordet som bereds och bägaren som flödar över syftar säkert på
detta livet, här och nu, men även på det bord som bereds till den trötte vandraren som kommer
fram till sist. Och vandraren är inte ensam på sin vandring. “Godhet och Nåd ska följa mig i
alla mina livsdagar”.

Tack o lov att Guds eget ord beskriver livet så realistiskt! Livet är inte en dans
på rosor, men mitt i det tunga och svåra finns det hopp och ingen människa är ytterst sett
ensam. Med dessa ord vill vi önska er ett välsignat avslut på detta år då vi får påminnas om
att vår Herre själv valde den svåraste vägen för att vi skulle lära känna honom och få sitta till
bords med honom i hans eget hus!

Med varma hälsningar / Stefan och Lois Lindholm